Små gula hattar av lycka

Isa och jag tog oss en sväng och jag kände att jag ville uppsöka mina kantarellställen för att se om det var något på gång. Första stället så hade det börja komma upp och gläntan sken av små gula hattar som stack upp lite här och där. Lyckan är total! Det pirrar i hela kroppen och jag går som på glädjemoln. Hösten är den bästa tiden på alla sätt för mig, kroppen mår bättre och jag orkar så mycket mer. Dessutom börjar denna gyllene tid, då Moder Jords överflöd svämmar över runt omkring mig. Dock känns det som det kommer att bli tunt på bärfronten i år men det kompenseras av att jag nu fått bekräftat att jag även detta år kommer att få ta del av och njuta av mina gula vänner.

Vår jord har så enormt mycket att erbjuda som är naturligt och ätbart och som vi mår så bra av att stoppa i oss. Tänk vilken välsignelse vi har av att få leva och bo där vi gör med allt detta omkring oss, helt gratis. Dessutom får vi rörelse och helande att vara ute i naturen med all den kraft och balans som den ger oss. När jag tänker på hur vi människor i dag till största delen tar del av denna rikedom och sedan förstör den genom att blanda det med socker, konserveringsmedel och annat skit som förstör våra kroppar, då blir man gråtfärdig. Allt är ju så otroligt gott som det är!


Vi är även dålig på att ge något tillbaka till Jorden som tack för allt överflöd vi får. Istället förstör vi miljön med skräp och kallhygger våra skogar så dessa tillgångar som vi kan leva av förstörs och försvinner. Usch vilken obalans vi människor ställer till med. Alltid när jag plockar något så brukar jag ha med något att ge tillbaka, oftast en kristall. När jag plockar kantareller, så lägger jag alltid en kristall på platsen som tack till kantarellfolket för att jag får ta del av deras läckerheter. Jag är också noga att inte plocka helt rent utan lämna kvar svamp. Den respekten måste man visa sina medlevare som delar med sig så frikostigt av sin rikedom, som ger mig sån njutning och glädje.

På ett annat av mina ställen som tyvärr i kalhöggs i fjol, så hade de vuxit lite mera men höll nu på att torka bort pga att skogens skydd inte längre fanns kvar och fukten i marken torkar bort mycket fortare. Så där plockade jag mig en näva av årets första gula kantareller som idag skall åtnjutas till middag.

Idag spritter jag av glädje och energi av detta möte och kraft jag får av att åter knyta kontakt med det som jag lever tillsammans med och kommer mig till del på ett sånt positivt sätt.

Ljus och kärlek!   /Ulrica