torsdag 6 december 2012

En fysisk kropp i läkande

Kämpar på med maten. Vissa dagar är det under kontroll och andra sämre. Det jag nu kunnat konstatera är i alla fall att jag är kolhydratöverkänslig (egen diagnos). Har plockat bort det mesta av kolhydraterna och försöker hålla mig till grönsaker, någon riskaka per dag, potatis eller vildris ibland när jag mår bättre. Det jobbiga är att det slår ut lungorna så mycket. Förmodligen är det allergiska reaktioner på det lilla kolhydrat intag jag får i mig men samtidigt kan jag ju inte sluta äta det helt. Detta är helt nytt för mig så jag är verkligen vilse i pannkakan rörande detta. Ber varje dag att jag ska få den hjälp jag behöver och att ska få lite extra pengar så jag kan gå till någon altenativmedicinare. Nu har den traditionella sjukvården hållit på i flera månader och inte blir det något bättre av det. Nästa anhalt blir röntgen av bukspottkörteln, tror inte vi kommer att bli mycket klokare av detta. Själv är jag helt övertygad om att det är något hormonellt eftersom jag först fick endometrios och sedan struma och nu inte kan äta kolhydrater. Men men det är väl bara att ha tålamod, förr eller senare löser sig detta och jag har ju nu stannat i min viktnedgång så nu känns det inte lika läskigt längre. Förutom när jag vaknar på nätterna och kroppen skenar med hjärtklappning, svårt att andas, frossa, skakningar, då känns det inte lika roligt, när man vet att det är 6,5 mil till sjukhuset om allt skulle braka ihop.
Jag får ledproblem av att äta animaliskt protein och andningssvårigheter och hyperstressad kropp av att äta kolhydrater. Vad äter man då????
Om du haft likande problem, berätta gärna, så kanske jag kan få något tips/råd kring detta.

Innerst inne vet jag att detta är en hjälp från ovan för att jag inte ska äta ihjäl mig och få en massa sjukdomar, matmissbrukare som jag varit. Ber man om hjälp att komma ur sitt missbruk får man det men det innebär inte att det blir en lätt resa. Min kropp läker nog för fullt nu för när man tvingas att ställa om och enbart ge den den näring som den vill ha brukar den oftast ha en förmåga att fixa till sina problem själv. Det är upp till mig att stödja den med att äta rätt.

Ljus och kärlek!   /Ulrica